Mig undra hur det kommer att bli sen när jonas kommer hem igen... Tror han att bara för att han är i England så kan han skita i mig och sen när han kommer tillbaka så ska allt vara som förut?

   Liksom han lovar att vi ska prata imorgon, det heter alltid imorgon... men när kommer den imorgon som vi kan prata? han har alltid något för sig och det är jättebra. Jag kan ju inte begära att han ska vara med mig 24/7, så ond är jag inte. Men jag undrar ändå om hur det kommer att bli sen... Kommer jag någonsin att kunna lita på honom? Han inser tydligen inte hur ensamt det är att bara ha läxor som enda sällskap och ett fejkleende mot omvärlden bara för att han alltid är ute på fester och har kul...

   Hur kommer det att bli? Kommer jag någonsin att kunna lita på honom? Jag tror inte det, det är alltid mig som offras först. Den som inte betyder så mycket, den som ändå alltid finns där.... "man saknar inte kon förens båset är tomt" sägs det, och vi får väll se om han någonsin lär märka att jag är borta... antagligen inte, han är väll för upptagen med sina viktiga fester och nya polare, resa runt i världen och lära sig nya språk...

Fan för världen, fan för den så kallade kärleken, fan för allt... Har bara lust att rymma, slå sönder nått... bara försvinna...

  Förut hade jeg en någorlunda lång stubin, det tog ett tag innan jag blev arg. Nu räcker det med fel blick så är jag eld och lågor, tål inget längre... Hatar det här... Hatar att vara ung, hela mitt liv har jag velat två saker; antingen att bli liten igen och förbli så, den där åldern då man leker med dockor och det värsta som kan hända är att barbiedockans ben går av. Eller så har jag velat bli gammal så att all den här skiten är över.

   Biten mellan 10 och 80 år vill jag helst inte uppleva _ _ den är alltför jobbig... Men, jag har inget val eftersom jag är för klen för att ta självmord _ _

   Har liksom velat ta livet av mig sen 6 års ålder,har bara aldrig tagit modet till mig att göra det, ibland har jag varit glad för det. men oftast arg på mig själv.

   Så det är väll bara att bita ihop och se hur ens liv rasar samman... Det är väll det som det är till för antar jag...

Hat, Ondska, Uppgivenhet, Deppression, Ensamhet, Självmordsbenägen är mycket bra ord som beskriver hur livet är nu.

   Samtidigt som det är Kärlek, Lycka och Glädje. Även om de förstnämna orden är i mycket större skala och övervinner lätt de sistnämnda.

Livsglädje är överskattat...

Jupp imorrn så smäller det, då kommer det en drös folk hit och äntligen så ska jag få ha kul och inte ha tid för jonas. Då får vi se vad han tycker om det maha, fast.. han lär väll inte märka av det ändå _ _ det är ju just det som är så värdelöst med att försöka ge igen på honom, han märker det aldrig -.-