"Don't damn me when I speak a piece of my mind

cause silence isn't golden when I'm holding it inside

I've been where I've been and I've seen what I've seen

I put the pen to the paper cause it's all a pert of me"

                                                  
                                 - Guns N' Roses

Vet inte hur ja ska göra nu heller... jonas är ju alltid ute på pubben och en massa fester hela tiden _ _

   Ett tag hade jag faktist lust på att jag också skulle resa utomlands bara för att ge igen, men sedan kom jag på att han antagligen inte skulle märka av det -.- han skulle sysselsätta sig ändå och det enda han skulle märka på att jag inte var hemma är nog genom att det inte städas, diskas eller tvättas längre... så där sket sig den payback idéen... jag vill ju bara att han ska få känna på hur jobbigt det är att alltid får höra "jag har inte tid just nu, jag ska på fest/pubben" eller att man har det jätte bra ändå, att det är mycket bättre där än här hemma osv... sådant biter inte på honom _ _ fast man har ju lust att åka till arvika utan honom och om han (mot all förmodan) skulle ringa så skulle jag inte ha tid för honom, men han skulle antagligen inte ringa, inte heller bry sig... blä på honom... hur ska ja kunna få honom att fatta hur dåligt man mår pga detta? O.o det är ju as jobbigt.... och att han alltid är ute och super gör ju inte saken bättre precis -.-

Hata världen!! >.<

Saknar någon att prata med... och konstigt nog så saknar jag faktiskt jonas bästa polare johan också O.o han är askul att vara med och jag gillar att vara hos honom^^ dock kan han vara lite opålitlig och nyckfull >> men, ingen är perfekt^^

   Jag har faktistk haft en massa drömmar om honom, líksom att jonas är borta och att han får hjälpa mig istället O.o inte sex eller nått sånt, utan bara att snacka... saknar att vara i hans lägenhet med baota tv, bob marley musik och ett kök som är i ständigt behov av att tvättas... man får sånna roliga diskussioner där och man känner sig alltid välkommen^^ man är bekväm där, kan vara sig själv, har aldrig kännt så förr, hoppas att mitt hem blir likadant^^

   Det är kul hos honom, men som sagt, han är lite opålitlig och nyckfull >>

The Daltons xP frv. Jonas (min), jag, Johan och Jonas

Mig ensam, mig övergiven, mig ledssen... mig vill inte mer... o.Q

Har pratat både länge och väl med jonas igår kväll och i morse... vi vet fortfarande inte hur vi ska göra, ska vi ta en paus? göra slut? låta allt gå in i vardagen så löser det sig av sig själv? vad är bäst för framtiden? har vi en framtid? vad är bäst för oss? det är så många fårgor utan svar att man blir alldeles bortkollrad :S

   Sen är det ju det också att han vill plugga ett år till, fast i usa... kommer jag att orka det? för då kommer vi ju inte att ha någon kontakt alls _ _ det är nog så jobbigt med en timmes förskjutning, tänk då sex O.o

   Han vill gå med i flera klubbar också, tex fallskärmshoppning :s farligt, men det olusiga i det hela är ju att han sa att han skulle spara så mycket pengar det bara gick för att vi skulle fixa en lägenhet sen när han kommer tillbaka. Men nu ser det inte ut som att det är första prioritet längre -.- mobil, kostym, frya föreningar, kuddar, dyrare rum.... det bara rullar på... visst han säger att det är en helt annan känsla när han får ta han om sig själv och att vara helt utlämnad på andras nåder, konstigt nog så gillar han det O.o

   Självklart är jag glad för hans skull, och jag tycker att han är modig som vågar åka till ett annat land där man inte vet nått, för att plugga^^ Men samtidigt ser jag hur pengarna rullar iväg och hur han får mindre och mindre tid över för mig.

   Det är jobbigt att ha ett förhållande i ett annat land, jag skulle så gärna vilja åka dit och se hur han har det... men alla verkar tycka att det är en dum idée _ _ till och med jonas tycker att det är en dum idée o.Q han vill vill ha sitt paradis för sig sälv >> _ _

   Jag vet inte hur jag ska göra i en sådanhär situation, för mig så betyder paus att man gör slut... men det vill ja ju inte, inte han heller... men det ser ju ut som att det går mot det hållet, och att det är mitt fel Ö.ö jag vet inte... allt verkar rinna ut i sanden och vi kan inte göra något åt det... eftersom detta är den första kärleken så är det ju lite jobbigare än det skulle ha varit annars, i början så höll jag avstånd till honom för att jag visste att det skulle ta slut... men med tiden så blev man ju givetvis mer och mer fäst vid honom, och nu är det en vääääldigt jobbig tanke på att göra slut... han har ju liksom ändrat mitt synsätt på att vidareutbilda mig, genom honom har jag blivit lite mera resvan osv. men ändå... det känns fortfarande som att jag bara förstör och är i vägen i hans nya paradis... känns jobbigt... blä

Varför tänker jag så mycket? varför känns det som att jag pajjar hans paradis genom att vara svartsjuk och misstänksam? jag vill ju inte förstöra det för honom, jag vill bara vara med o.Q är det förståligt? ;(

Vet inte hur vi ska göra... visst de som har hafft förhållanden utomlands säger att man ska ha en viss tid varje dag som man ringer, det är ju bara det att jonas inte har, och kommer aldrig att ha, rutin i sitt liv. Så det går inte att ha en bestämd tid, för att han är alltid på olika ställen och han gillar inte att vara bunden till tider... alltså skiter det sig, och eftersom jag måste vara vid datan när han ringer så är det lite svårt, eftersom jag tycker att det är ganska så tråkigt att sitta på en stol och bara vänta för att han kanske eventuellt skulle kunna ringa, ganska så värdelöst alltså...

Hur ska vi lösa detta? o.Q

Mig ledsen, kan någon förstå det? o.Q

Men samtidigt så orkar jag inte att vara ledsen mer O.o mina känslor är i uppror... palla detta då _ _