Varför känns det alltid värre efter ja har "pratat" med jonas? är det för att man då märker att han verkligen inte har tid för mig eller för att jag bara känner mig dum som saknar honom?

   Mig inte heller förstå hur han ska kunna ha tid att plugga när han alltid är ute och "ränner" nätterna igenom Oo

   Är less på allt... Fan, de som precis såg ljust ut... varför är mitt liv som en berg och dal bana? Även om det är mer ner än upp...

Ibland känns det som att livet har varit en enda rutchbana, bara nerför...

Blä... hata... fan också... kommer mitt liv någonsin att bli bra? kommer jag någonsin att bli glad? kommer jag någonsin att vilja leva? kommer jag någonsin att finna en mening med att leva? just nu så känns det inte så...

   Jag drömmer bara om hur jag står där som ensamstående mamma medan jonas reser runt i världen och har totalt glömt bort mig. När han kommer hem så är det bara för att kläderna behöver tvättas och för att han behöver pengar. Sen reser han igen. Inget ansvar, bara ego... Precis som nu _ _ Undrar om mitt liv verkligen kommer att bli så? Jag vill visserligen bli mamma redan nu men inte ensam...  Inte heller bli bortglömd... vill känna mig behövd, som att jag betyder något. Att om jag försvinner så skulle personen inte överleva utan typ dö i sorg som man läser om att gamla par gör. Men det lär väll aldrig hända...

Kommer jag någonsin att bli lycklig? Jag vill inte bli fast i den här hålan med en kille som också kommer härifrån och skaffa familj här för att sedan se skiten börja om igen.. ett ekorrhjul... Jag vill härifrån, jag vill lyckas med något, jag vill känna mig behövd, betyda något... Inte sitta fast här med en cynisk livssyn och bara se livet passera framför en i slow motion...

   Egentligen borde jag ju vara glad åt att jag har en pojkvän, att jag har en massa polare, familj och släkt. Men jag känner mig fortfarande ensam... Får ingen gemenskap med dem liksom... Polarna håller man ju på avstånd, gillar inte när de kan ens personliv. Och jonas är i England... fast han var ju inge vidare sällskap när han bodde här heller, han med sina jävla spel >.< Det kommer att bli vår död, antingen efter England eller att han hellre offrar mig än sina kära spel. Han måste växa upp, bli mogen. Men det lär han väll aldrig bli, ansvar existerar nog inte riktigt i hans vokabulär >>

   Känns som att han hellre offrar mig och sin familj för att få det han vill och tycker är kul...

Livet är skit... Ensamt och jävligt... "Vänner kommer vänner går, ingen som består" ett ordspråk som jag har hittat på sen flera år tillbaka och det verkar stämma mer och mer...

Bajs...

Dagen har varit jätte tråkig O.o en ren snarkfest, och när man kom hem så somnade man på stört och kommer antagligen att ha ännu en sömnlös natt framför mig pga av det >> morr

Men.. ska handla inför festen på lör. imorrn så då händer det nått iaf. Annars är det bara läxorna som man alltid har hängande över sig. och jag är ju så "jätte" smart att jag alltid gör dem på helgerna^^ Men nu är det ju bara så att denna helgen går bort pga festen, vilkjet resulterar i att jag tvingas plugga på veckan O.o och det är mig på tok för trött för Oo Mitt system rasar samman! :O mig läsa till körkort på veckorna och läxor på helgerna.. det fungerar bra konstigt nog, men så är det när man inte träffar polare på helgerna. Eller för den delen snackar med jonas, då har man mycket tid till skolan^^ vilket inte betyder att det som man gör behöver bli bra>>

Det pratas mycket om folks bloggar, undrar om inte jag är lite väl ego av mig... mig vill att andra ska läsa min blogg, men jag orkar inte läsa deras xD bryr mig helt enkelt inte>> mig ego smo aset, fast det visste jag ju redan xP