Aaaaaaaaaarrrrrrrrggggggggggggg varför just jag? varför måste just jag drabbas av detta?

   Åter igen har ja missat jonas när han ringde via skype... bara för att ja sitter i ett annat rum, jag kan inte fatta att jag är så jävla dum... jag vill ju prata med honom, och just när han ringer så är jag inte där >.< morr...

   Så nu är han påväg till en fest och kommer att ha jättekul medans jag sitter här och grämer mig, han hittar säkert någon snygg tjej att ha kul med _ _ >.<

   Hata mitt liv, varför måste alltid jag ha otur? här tror man att man är lyckligt lottad och har äntligen skaffat någon, men neeeeeeej då sveps allt bort som ett plåster, snabbt och smärtsamt...

Fan... mina rakblad börjar se riktigt vänliga ut faktiskt >> ser man på dem i profil är de väldigt vackra, har bara inte tänkt på det förut... har inte behövt det på länge heller...

   Känns som att deppressionen är påväg tillbaka _ _ aja jag är van, mig välkoma denna psykologiska sjukdom som gör att man endast tycker synd om sig själv,  blir egoistisk och hela världen blir svart. Underbarat _ _' *enormt mycket sarkasm*

Varför måste alltid mitt liv gå i svart? varför måste mitt liv vara så misslyckat? varför måste mitt liv vara så värdelöst? varför...

   Varför kan inte jag få vara lycklig? varför kan inte jag få vara med på fester och ha kul? varför måste alltid jag sitta här innanför frya väggar i ensamhet? varför är det ingen som bryr sig om mig...?

Död åt livet, död åt kärlek, död åt vänskap, död åt glädje, död åt allt, död åt mig...

Ingen skulle sakna mig om ja gick bort ändå... ingen skulle bry sig... haha fan vad jag är patetisk, detta är ju precis de sakerna ja gick igenom för två år sen... jag kommer visst ingen vart i detta livet va? är tvingad att alltid återkomma till detta helvetet? övergiven, ensam och i desperat behov av hjälp? även om ingen märker det, ingen som vill hjälpa eller som för den delen bryr sig.

Hata livet, död åt de. Glädje, Kärlek, Vänskap, Sammanhålling, Skratt, Livslust inget av dem existerar... särskilt inte kärlek... världen är en ond och grym platts.

   Vad säger ni? ska vi inte ta och spränga upp hela skiten och låta allt börja om igen? låter inte det bra?^^

Död, Ensamhet, Sorg, Utanförskap, Övergiven, Bortglömd det är sådant som verkligen existerar, emn som folk av någon olustig anledning alltid glömmer bort eller försöker dölja genom ett ihåligt skratt. Varför har vi människor så svårt att tala om våra allra svårate problem?

   Är det för att vi skäms över dem? Det finns faktiskt en anledning till varför självmord är så hög i just den åldern som jag just nu är i, för att vi inte kan se någon framtid. Det existerar ingen, alla säger bara att världen är påväg mot sin undergång och likväl fortsätter alla att jobba som o inget hade hänt? varför? O.o

   Finns det en framtid eller inte? jag tror inte det, så vad ska jag då göra? som mina föräldrar och bara jobba på? ta självmord? (bara för att det är ju sååå mycket bättre *ironi*)

   Det är säkert många mer än jag som hatar jorden, men man hatar inte själva jorden, utan människorna på den. Det är dem som man hatar, det är dem som förstör, både planeten och för oss själva. Vi är experter med att låta vår't dåliga självförtroende gå ut över andra >> och jag är inte ett undantag...

HATA MITT LIV! jag vill inte ha det längre, någon som vill byta? det förjer med en såkallad pojkvän, men det är inget att bry sig om. Han kommer inte att märka skillnaden ändå O.o någon intresserad? ...... inte? ...... tänkte väll det... har man skapat sin egen olycka får man också lösa den själv -.- blä

Ne nu ska ja nog ta en lite närmare titt på mina vackra rakblad, och kommihåg; go down the road, not cross the road ;) på återseende

Ensam,bortglömd & övergiven... that's me...

Det känns som att jonas har blivit en annan person, denna jonasen måste man boka tid med för att få prata med (på morgonen, hans tid, har inte en tanke på min tid), han ringer bara för att säga hur bra han har det, och för att han vet att jag vill att han ringer, alltså är det inget frivilligt. Och han verkar inte alls bry sig om mig, mig övrgiven...

   Jag vill ha tillbaka min gamla jonas, han som man kunde ringa i tid och otid, han som ringer bara för att, och som verkligen bryr sig om mig O.o

Jag är verkligen inte van att behöva beställa tid hos honom...

Övergiven... Mjo det är nog ett väldigt bra ord i detta samanhanget, jag får väll försöka på nytt med att ragga upp nån, men det var ju så länge sen O.o

   Jonas och jag har ju varit ihop i över ett år nu, men det känns lite fegt av honom att behöva åka till ett annat land för att göra slut _ _

    Övergiven... 

jag vill inte ut och ragga på nytt, det är jobbigt... men just nu känns det som att det är tvunget... jag känner mig ensam, min så kallade pojkvän har övergivit mig... vad ska ja göra? jag behöver någon ;(

jonas gör det inte lätt för mig... han ringer och vill att vi ska göra någon ordväxling varje dag... men sedan mitt i samtalet så försvinner han och kommer inte tillbaka... det enda han sa är hur underbart han har det... han vet att ja är ledssen, han behöver ju inte strö salt i såren! >.< ;(

"jag har mycket att göra just nu, vi är på pubben, men vi kan ju höras av vid 10-11 tiden i morgon bitti?, på kvällen har jag så mycket att göra" som om jag skulle buga mig för honom >.<

hur ska ja kunna glömma honom om ha bara gör sig påmind hela tiden och gör mig ännu ledssnare? ;(

ja orkar inte med detta mer... snälla ge mig en snara så hittar ja nog ett passande ställe att sätta upp den på >>