Ibland tar jonas priset.... han kom inte ens ihåg vilken dag det var som han skulle komma hit. Man bara "yey, ja känner mig verkligen efterlänktad _ _ " pust.... aja, det är tydligen så livet kommer att bli, att få komma ihåg allt åt honom, så länge ja inte behöver komma ihåg när han ska på toa åt honom så får det väll vara lugnt antar ja >>

   undrar egentligen hur det hade varit ifall ja inte hade träffat jonas O.o hm.. tja, antagligen blyg, oskuld och lättlurad. Och rädd för mer än vad jag idag är, i sådana fall hade jag inte åkt till sthlm själv, inte åkt till england själv och hade absolut inte hafft en tanke på att varken plugga vidare eller bo i stockholm xP tänk så livet ter sig, här är sthlmare avskydda och några som man har kul med, inga som man åker till och absolut inte några som man blir ihop med xD 

   Hehe, tja.. ödets ironi... utan jonas en massa erfarenheter fattigare och mindre självförtroende. Visst mitt är på botten nivå men ja har ju iaf näsan över vattenytan på grund av jonas^^ så det är ju en massa bra saker som han har tillfört i livet och som man itne vill byta bort. Sen så kommer det ju till med hans minne, spelande och bestämmande... inte lika kul men antagligen något som man får finna sig i, vi är ju lika envisa och jobbiga så vi är egentligen väldigt lika fast på olika saker.

   och en sak som jag har märkt som en stor skillnad mellan äldre gifta osv, och oss unga är att vi unga säger mer att nu får du mig att känna såhär, eller jag känner ditt/datt. Äldre generationen har mer att nu är det så, inte mer med det liksom. mer rakt på, inget tjaffs om känslor... Tja allt har för- och nackdelar :/

jonas... ja.. vad ska man säga egentligen O.o han är ett unikum, glad och go men samtidigt en sak som går en på nerverna.... som jag, jag går honom på nerverna så in åt helvete xP moahahaha (6) payback

   Och det är ju just detta som får en att fundera om varför vi fortfarande är tillsammans, liksom vi är väldigt olika, bråka mycket och så.... men ändå så är det något som drar Oo liksom är det ens självkänsla som spelar en ett spratt och gör att man tror att man aldrig mer kommer att få tag på någon mer som man näjjer sig med honom eller är det något mer? 

   för liksmo hur arg ja än blir på honom, så kan jag aldrig slå honom ( på riktigt, i fantasin har han varit död flera gånger om xP ) och sen så kan jag inte vara arg en längre tid.... efter en natt sömn så är allt bra igen, och jag vet att man aldrig ska gå till sängs osams, och det gör vi inte heller.... men allt käns bättre på morgonen igen iaf.

   Det är något som drar.. jag vet bara inte vad, och kommer antagligen aldrig att få reda på det heller >> men något är det, han är ju inget som man visar upp för folk liksom, han är ju inte den killen i klassen som alla tjejer är efter precis. men han är min och ja gillar honom av någon outgrundlig anledning O.o fattar inte detta..... och han minne... pest och pina... på tal om det :O! nu är det jag som kastar sten i glashus! jag har ju glömt bort att kolla till mina paprikor O.o shit.... aja får väll göra det imorrn, om ja kommer ihåg xD haha