Som vanligt vet jag inte vad jag ska skriva i början men det kommer nog att rulla på som vanligt^^

hm... tja, pratade med jonas nyss... han börjar bli allt grinigare och kommer med fler spydiga kommentarer om hur jag var förr.. liksom att nu är det jag som pratar med en grinig vägg och förr så var det han... osv... inte det roligaste men smällar som man får ta antar jag... är dock inte så glad över att att han alltid är så positiv till att lägga på :/ mig ledsen varje gång men han verkar nästan glad :(

aja... det löser sig väll... han har mycket att tänka på... som jag... fast han slipper ju lägenhet, högskoleprov, klassresa, student och universitets grejset... istället har han böcker, läxor,tentor på engelska och så måste han klara av allt + ingen rest för han kommer ju inte tillbaka till england :/

J "jag har mycket att göra"

P "ja men det har jag med"

J "ja men mitt är lite svårare än ditt _ _"

liksom what? Oo! jag vet att hans är lite jobbigare, men det är jobbigt för mig också.... det är nya saker, mig nervös inför hösten osv. allt är jobbigt för mig också... känns som att vi är två egon som försöker slåss om samma utrymme... och att jag alltid är den onde _ _ blä

jag är klar med klänningen också... blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men helt ok ändå^^  dock så var inte jonas så positiv som han har varit förut utan bara "happ, kul" ;( blä... inte min dag, inte min vecka... inte mitt år... det enda positiva som har hänt den första månaden är att jag har fått körkort _ _

liksom, skolan skiter sig, jonas är grinig... mig är nervös inför hösten och allt nytt.... blä... mig behöver en kram.... en kram av någon som faktiskt tycker om mig, om det nu existerar någon sådan........ jonas gav mig de speciella kramarna förr, under jul så kunde han lika gärna ha gett dem till johan (vilket han gjorde) ingen känsla, bara plikttroget... mig saknar dem, mig saknar honom... mig saknar mitt gamla liv där allt var tryggt och bra :/ mig saknar den gamla jonas "jaha nu ska du förändra mig igen" klart fan, jag vill ju ha tillbaka den gamla jonas som tycker om mig, som bryr sig om folk och som var glad >.<

ensam.... bortglömd.... övergiven....

självömkande egocentriska bitch är vad jag är >.< fan vad jag hatar mig själv, jag pajjar alltid andras liv och mitt eget, även om det inte är lika mycket värt.... mig hatar mig själv, har alltid gjort och att jag har gjort jonas arg på mig gör ju inte saken bättre... nu har jag ingen alls som tror att jag klarar av något och då tror ju absolut inte jag det heller.... liksom har man hela livet fått i tutat att man aldrig klarar av något klart fan att man tror på det :/ det går inte att vända i en handvändning, det tar tid, tålamod och envishet.... jonas har gett upp... vem sak nu tro på mig? jag tror på mig ett kort tag, tills det börjar att gå emot... då är det liksom upp som en sol och ner som en pannkaka, och tror ingen på mig då och ber mig fortsätta så ger jag upp.... inte mer med det liksom...

ne, jag ska inte förstöra fler liv, jag har redan pajjat jonas.... det räcker, kan inte förlåta mig själv för det, han förlåter mig inte för det. visst han säger det, men allt oftare så kommer de där spydiga kommentarerna som gör det klart att han inte ahr lagt det bakom sig :/

blä... mig bara förstör... vill inte mer, vill bara bli omtyckt.. är det så fel? är jag inte värd det? antagligen inte...

mig värdelös....