Igår så var man ute på äventyr^^ körde runt på matte, linda och ida inne i stan och hem^^

först så kollade vi efter klänningar och sånt till balen... sen så får vi på film:P australia, en riktig drama/ action film och inget som man ska se med polarna utan med någon som man tycker om på det där speciella sättet xP sen så var den ju så jävla lång Oo! men det jobbigaste var nog att man alltid trodde att den skulle ta slut men det gjorde den inte Oo! liksom... det var jobbigt, och så blev det bra... men sen så började det hela om igen _ _

aja... sen så har jag köpt en ny kamera, hoppas att den kommer någon gång under veckan, och så måste jag skaffa ett minnes kort till den... konstigt nog så hade den inget internminne Oo mysko... aja... mig plugga på läxor som är två veckor gamla och alltså inte bra xD

men så hörde jag denna: 

http://www.youtube.com/watch?v=wUVMpluF7kQ

och kom att tänka på en av jonas nya polare i england... hon är jättekristen och mig undrar vad hon skulle säga om den låten :P mig tycker iaf att den är jättebra och stämmer, för kärlek kan både hjälpa och förkrossa... liksom, har man inte kärlek så är ju livet inget, det vet man ju nu när man har fått känna på det xD och jag vill aldrig bli ensam igen... fy fan... mig vill aldrig ha det som det var under hösten igen, även om det är jobbigt :/ mig tycker bara att det är så himla konstigt att alla hela tiden tycker att det är jonas som behöver allt stöd Oo liksom.. han är aldrig orolig för nått, bryr sig inte om så många och är för upptagen för att ens orka bry sig om andra Oo

   var i en rätt så häftig diskussion med den kristna polaren till honom, och hon tyckte att jag skulle stödja honom.. man bara wtf?!vem i helvete är på min sida i det hela? inte en jävel verkar fatta hur det känns att bli ratad, bortglömd och övergiven >.< ingen.... alla bara "ja men jonas har det ju så svårt, mycket att tänka på, det är synd om honom" det är ju fan inte synd om honom _ _ han har sina nya polare, fester och sin sprit... jag har också mycket att tänka på med det klagar jag inte på Oo inte en jävel stödjer mig om jag funderar på min framtid, liksom... är det för mycket begärt av en pojkvän att man får lite uppmärksamhet och lite bevis på att man fortfarande betyder nått? Oo är inte jag värd att älskas längre?

   visst, jag vet att jag har varit ett as under hösten och att jag inte förtjänar att bli älskad men det var ju baraför att jag var så rädd för att förlora honom :(