Jonas ringde förut och berättade att han var påväg till rom i detta nu..... ren chock för min del.... dels blir man arg och besviken men mest chock.. nu är jag mera nedstämd ocha avundsjuk som vanligt... men det är bara att hålla masken...

   han säger att han har ont om pengar och åker på en mass resor "oo jag har nog inte råd med lägenhet till hösten" "HEJ :D jag åker till rom nu, för att vara med på en polares avslutning" men han kan inte komma på min _ _ han hade inte råd att komma hit över påsk.... inte annars heller, men till rom där det är varmt och på andras stora dagar det går bra men inte mina... neeeeej

och han undrar varför jag inte litar på honom _ _

ne detta går inte.... jag är så jävla trött på att bara sitta här och hela tiden vänta på honom att alltid vara alla till lags och alltid behöva ta hand om deras spillror efter deras små äventyr. det är alltid jag som är före och efter ser till så att allt funkar det är jag som får jobba som aset (ifall ja nu får ett jobb) för att han sak kunna vara ute och roa sig i världen... aja ha så kul, glöm mig bara, jag ska sitta här på kammaren och vänta som en annan rapunsel _ _ har jag nänmt förut attjag hatar mitt liv? jag tror det.. otaliga gånger..för jag är så jävla trött på det >.< hatar alla!!!! har ingen ork för något, ingen lust det fins ju inen mening med nått ändå, man blir ju ändå bara sviken i slutändan och man står där ensam kvar, utanför... alla anda har kul medan man själv sitter där och försöker få livet att gå ihop för dem, alltid vara där, alltid stötta när det går tungt. eller vara upplyftande när de är glada, men är någon där när jag är nere? nej får jag någonsin vara glad? nej 

hatar mitt liv, någon gång ska ja fan komma över den där fåniga mentala barriären med att inte kunna sakda sig själv och slippa det här helvetet

självmord är bra, slipper de här....

hatar allt och alla 

känner mig ensam...