fan, jonas har inte ringt än (via skype) han lovade.... jag vet att det är mycket att göra första dan men ändå... jag vill ju veta om han ens lever >.<

   jag visste att det skulle bli såhär.... jag sitter och längtar och han bara roar sig... blä... hata världen, hata livet, hata alla >.<

pallar inte mer.... försöka gråta tyst, fast att man vet att de andra vet att man gråter... försöka hålla modet uppe och vara en "stor" flicka, kunna klara sig själv.... fixa allt själv... det är som de säger; människan är ingen ö...

ne fan, nu orkar ja inte grina över honom mer... dags att gå vidare, ordna med sitt eget liv... hur nu det ska gå till _ _

det är ju liksom inte det att man inte har hört av honom, det är just det att han lovade ;(  OCH LÖFTEN SKA MAN HÅLLA, speciellt när man är i ett annat land.... är ett mail för mycket begärt? ;(

... det är ju först nu som man faktiskt börjar förstå att mobilen inte kommer att ringa, och att när man svarar så hör man "hej älskling" på ett jävla bra tag nu, kommer att sakna det :/

   visst är det underligt, att när han bodde här så var det inget speciellt när man ringde, ibland till och med lite irriterande... men nu är det ju det som man kommer att sakna mest av allt ;( jag har för mig att det är just de sakerna som man stör sig på hos personer som gör att man minns dem, det är ju alltid så att när någon typ har gått bort ellre så, så är det alltid de sakerna som man irriterade sig på som man saknar O.o konstigt

   undrar egentligen varför man reagerar på att han har åkt först nu, jag har ju vetat att han ska åka i drygt ett år och datum i några månader... men ändå känns det som om man vill ropa ut en landssorg bara för att han är borta... tänk då dem som förlorar barn... de måste ju ha det ännu värre,min kommer ju tillbaka iaf:/ även om det inte känns så just nu... man blir lätt deppad när livet tar en lite oväntad vändning och ingen finns där för att backa upp en O.o det är nog därför som jag har gömt mig i spore den senaste veckan, bara för att glömma att han är borta ;(

   jag trodde faktiskt inte att det skulle vara såhär jobbigt när han började prata om resan förra hösten, jag var naiv nog att tro att det var väll inget problem^^ han åker och har kul, jag lever mitt liv, så får man se vad som händer sen... oj vad fel ja hade O.o detta är ju jätte jobbigt.... vet att ja har skrivit det förr men det känns faktikt som att han har typ.. dött eller nått, bara försvunnit... sorgligt nog, det tycker nog alla i hans närhet, kul för honom och man är glad för hans skull, men samtidigt kan man inte låta bli att vara lite ego och vilja ha honom kvar här ;(

   kan bara inte sluta att tänka på "undrar vad han gör nu" känns hemskt att inte veta något, att inte få vara delaktig... inte få vara med ;(

   det svåraste är nog att gömma tårarna för morsan, hon ser ju allt >> och hennes "tröst" gör ju bara saken värre >.< ne "bra man rå'r sig själv" heter det, så det är väll det man får ta och göra då...

mjo... nu sitter nog jonas på flyget redo för att lyfta... känns lite ensamt att inte kunna prata med honom över tele längre, utan måste använda datan... vilket resulterar i att man inte kommar att prata lika mycket, inte heller lika ofta.... känns faktiskt väldigt konstigt, med tanke på att vi har pratat med varandra exakt varje dag i över ett år nu, sagt god natt och allt sånt... det blir ju liksom så att säger man inte god natt, så kan ingen utav oss sova.. det känns som att man har glömt något O.o

   aja, jag ska iaf försöka (med betoning på föröska) att hålla mig borta ifrån godis osv, men det är inte det lättaste nu som jonas har fått mig socker-beroende>> förr ville jag aldrig ha godis och nu är det ett konstant sötsug _ _

jobbigt värre eftersom man är en sådan där person som knappt kan titta på en gottepåse utan att gå upp tre kilo >.< aja, iaf... jag ska försöka att gå ner i vikt, träna lite... blir väll mest att gå ut och gå men iaf, det är ju bättre än inget^^

   vet värsta är nog att man undrar om tiden kommer att räcka till, har mycket i skolan och sista året är ju det viktigaste liksom :S måste prestera bra + fixa körkort >>

   detta kommer att bli ett jobbigt år _ _ ingen jonas, en massa plugg och jobbiga körskole timmar blääääää :( känns som att man sitter fast i klister >>

   men nu ska jag nog käka lite mer druvor och spela spore, ett underbart tidsfördriv eftersom man slipper tänka på allt det jobbiga i vardagen^^

http://www.youtube.com/watch?v=_li5MCbIKro&feature=related

ännu en harry potter comedy^^ nu med the chipmunks:P funny^^