Vet att ja inte har skrivit här på länge men har hafft mycket att göra och inte varit hemma...

   Mig och linda har varit på en kunskaps mässa i gbg, och övervägande mängden av utställarna vill att man åker till australien Oo!?

   I alla fall, vi har knatat runt där och funderat på allt och inget...

Sen så har jonas blivit ännu konstigare och verkar inte alls vilja att ja kommer upp till jul... men ja sa att om han inte vill veta av mig så får han säga till, ja kommer och vill han inte se mig mer så slipper han... vad mer kan ja göra? ja vill inte pajja hans liv ännu mer, men han kan inte tro att han kan leva ett nytt och bättre liv och ändå ha mig som en backup oO! man kan inte äta kakan och ändå ha den kvar.

   Mig känner sig som en slit och släng pryl som han bara har använt för sitt lilla roliga _ _

Livet är konstigt, ibland är man på toppen av världen och oövervinnerlig, ibland älskar man allt... ibland är man på botten av allt och hatar allt...  Det är verkligen som en berg och dal bana, och jag vill kliva av  _ _ Orkar inte med den här skiten längre... liksom vad ska ja göra nu som jonas är borta? det finns ingen mening med att plugga vidare... och varför ska ja jobba? ja bor ju hemma.. allt finns ju här liksom... mitt liv är över känns det som...

   Visst alla gamla säger att livet börjar vid 18 men mitt slutar här... jag har aldrig velat bli vuxen, och vill inte det nu heller... för vad finns det för mening med att jobba på ett ställe som man hatar, bo på ett ställe som ingen känner till och betala skatt bara för att överklassen ska kunna festa? ser ingen nytta med det... och vem skulle sakna mig? ett nummer (eller om man har tur, ett namn) som stryks ur en lista, det är inte mer... vem skulle sakna det?

Ne mitt liv är över... har aldrig velat leva och vill det mindre och mindre för var dag som går...

Mig har inte lust att göra något längre.. inte ork heller... svarar inte på mail, vill inte vara med polare, inte plugga... ja orkar bara inte, vill bara ligga i sängen och grina och vänta tills livet är över... jag har försökt många gånger... tyvärr är det alltid något som stoppar... oftast för att det gör ont _ _ och liksom det är ingen ide att skära sig som en emo, det ser ju morsan direkt och då blir det ännu fler jobbiga samtal , ja tycker att det räcker med att hon frågar hur det är med jonas och vad han har för sig... liksom vad ska ja säga? ja säger alltid att det är bra och diktar ihop något spännande som han gör, och som hon sen kan berätta för mormor, ja kan ju inte säga att ja inte har pratat med honom på en vecka och att han inte vill ha med mig att göra...

   Jag har ingen att prata med om sånt här...

Känner mig så ensam... mig behöver en kram...