Hade ett bråk igår natt med jonas.... han hade läst ett jävligt dumt inlägg och ställde mig till svars... han ville inte ens komma imorrn pga det... jag är ju såååå jälva intelligent _ _'

    liksom här har ja gått i ett jävla år och oroat mig för att han ska hitta någon annan, och sen så kör ja kniven i ryggen på mig själv nu när det snart är slut. fan va ja hatar mig själv... varför leker ajg alltid gud? varför kan jag aldrig vara glad? varför vill jag alltid att det ska bli intriger osv? varför är mitt liv som en enda jävligt dålig dockusåpa?

   liksom... why? och vad ska ja göra utan jonas? jag har inte en jävla aning... liksom allt bara rasar... då blir ja ju kvar här med päronen och blir kvar här i den här hålan resten av livet.. usch

fan också... ja kan lika gärna ta livet av mig, ja e ju bara elak iaf >.< aldrig nöjd, aldrig glad, hatar mig själv

   självömkan hjälper inte jonas precis men jag vet inte hur ja ska göra, ok han drar.... sen då? vad ska ja göra då? alla tror ju att ja nu ska till sthlm till hösten, morsan kommer att bli förjävlig.. fan pallar inte.... drar han så vet ja inte vad ja gör, pallar inte att vara kvar här iaf >>

   antingen så drar man bara, skiter i allt... liksom inget är ju värt något längre ändå eller så hänger man sig.. det går ju på ett ut iaf, bara att det första tar lite längre tid på sig innan man dör....

hur ska ja lösa detta?

vill inte mer

orkar inte mer

hatar mig själv

palla detta då....

ja kan inte vara nära nån, ja bara skadar dem... får inte... det är som i x-men med tjejen som tar livskraft ifall hon rör vid något. jag behöver inte ens röra för att ha ihjäl folk.... hatar mig själv, hatar livet.. hatar allt

 det kommer att bli en sorgsen student på tor.... ingen jonas, ingen glädje... ingen framtid....

varför lär ja mig aldrig? varför kan inte jag vara snäll? varför måste jag vara en riktig djävul? hatar det... vill inte göra någon ledsen pga mig, vill inte skada nån som inte förtjänar det :( visst joans är jobbig men jag älskar honom ju ändå :/ det kommer man inte ifrån liksom.... försvinner han så dör ja, seriöst ja dör inombords på direkten och kroppen kommer nog inte längt efter.... vet inte hur man ska ta sig vidare efter det, och speciellt inte när det är jag som har orsakat honom sån smärta. hur ska man kunna förlåtas för det? hur ska man kunna leva vidare med det?

vet inte vad ja kan göra för att göra allt bra igen, ja vill spola tillbaka tiden och göra en massa saker ogjort. det vill säkert många med mig, men detta är ju bara så fel :( 

allt är den där jävla englandsresans fel >.< hade han itne åkt dit hade inget av detta hänt och vi hade fortfarande varit glada för att ha varandra.... hatar allt