vad är kärlek egentligen? är det att ha moderskänslor och vilja ta hand om, beskydda och mata? är det att vilja ge saker för att göra den andre glad? är det att offra sig själv för någon?

det finns så många tolkningar på detta... jag vet inte var kärlek är, inte en aning... jag vet inte ens om jag är är eftersom jag inte vet hur anra deffinierar kärlek O.o förälskelse det känner man ju igen sen barnsben, det lilla pirriga.. blickarna och viljan att röra men ändå inte

men kärlek där emot.. vad är det? hur ska det kännas? hur ska det kännar egentligen? är det som i filmar att "man bara vet" och så har man hittat sin "rätta" och så är det menat att man ska leva livet ihop i harmoni.. om man inte vet hur det ska kännas.. lurar jag mig nu då med att bo med jonas? är inte han just den där som jag är menad att vara med?

vet inte vad jag känner för honom längre.. alla känslor går ju som en berg och dal bana... idag så tyckte jag inte alls om honom, medan i förrgår var jag glad att jag hade någon O.o det är så himmla jobbigt... det är ju lite skrämmande när man ser på framtiden och tänker på den.. liksom "är det såhär som resten av mitt liv kommer att se ut?"" är det såhär som jag vill att det ska se ut?" vadvill jag egentligen? jag har inte en anig.... är så van att bli tillsagd vad man ska göra så jag har inte den blekaste med vad ja ska göra av mitt liv.. jag vill ju inte försumma det men det känns redan som att det brinner i knutarna liksom och att detbörjar bli bråttom med att hitta vad man är menad att görahär i livet O.o jag vet.. ja är inte ens 20 ja har gott om tid.. men det känns inte så o.O liksom livet kräver planering... högskola/univ. 5-10 år... få ett fast jobb min 3 år.. familj.. hus.. sen är livet över liksom... ska ja inte göra något mer i mitt liv? VAD vill jag göra med mitt liv? just nu vill ja bara göra något galet och liksom lämna allt och bara resa ut i världen någonstanns, helt oplanerat O.o det vore ju ascoolt, men också hemskt idiotiskt eftersom jag inte ha några pengar.. så för att kunna resa måste man ha pengar, för att skaffa pengar så måste man ha ett jobb, och för att kunna få ett jobb måste man plugga... vilket gör att jag är tillbaka på ruta ett igen... eftersom jag itne vet vad det är som jag vill jobba med... O.o jag vill inte va en ströjobbare vid 40 och ha ekonomiska besvär liksom... inte ett dugg är ja sugen på det.... jag vill ha ett arbete där ma har bra folk runt sig som har humor, det allra bästa vore om man görade så lite som möjligt men samtidigt tjänare så mycket som möjligt^^ vore inte det underbart? man kan göra det som man har lust med eftersom man har råd med det, samtidigt som man inte behöver oroa sig för jobb :P as bra^^

ne men ja har lust att resa runt i världen ett år, kanske jobba..bo.. lite mer "få se vad som händer på vägen" resa liksom   men då måste man ju jobba... jobba som satan för att resa är fan inte billigt... tänkte börja i australien, nya zeeland, gå hawaii upp och runt i hela nord amerika och vissa delar av syd.. sen via spannien, portugal vidare upp till italien, turkiet, grekland, sweitch, frankrike, englans, irland,island och tillslut tillbaka till swe..  då har ja ju gjort något i mitt liv, sen kan man sitta i sin lilla svensson stuga emd tre ungar och veta att jag har faktiskt uppleft något mer i mitt liv än plugg, arbete och barnafördande^^   men dock antar jag att det endast kommer att vara en dröm... jag kommer aldrig att komma längre än till norrland (jonas släkt bor där) eftersom ja behöver plugga klart för att  få ett jobb, det är tre år till då är ja 22... den ska man jobba och få fast (för att kunna komma tillbaka till något efteråt) vilket tar typ två tre år.. och då bör aj redan ha en unge på armen  O.o jonas vill ha tre barn, och för att inte bli en gammal morsa (jonas kommer redan att bli en gammal farsa) så får ja ju börja när ja e 23! vilket gör att det inte finns någon tid för fel program  i skolan, fel yrke... resor... det existerar inte.. 23, 25 och 27 då är det två år emellan vilket är bra, när ja e 27 e ju jonas 31!!!! :O  wtf!!!!??? liksom.. då ska man ju visserligen ha sina tre barn (helst avklarat innan 30 för hans del)  man ska ha hus och jobb... man ska ha varit vild och galen i sin ungdom, rest.. festat... gjort galna saker som man kan berätta för sina barn.. det ska va över då... hur ska ja hinna det? han är 4 år äldre än mig, jag har varit på krogen hela 2ggr!!!! i mitt liv.. druckit en, full en.. det är inte mycke ja har uppleft i mitt liv... och jag anser att mitt liv suger på grund av det... jag vill inte sitta hemma och bli en eremit som morsan, att tycka att det är bäst att sitta hemma i sin ensamhet.. jag vill inte det, det är depprimmerande och inte alls likt de familjer som man ser i filmer >.<  jag vet inte varför men ja gämför alltid mitt liv med olika filmer, eftersom jag inte vet hur ett liv "ska" va så får man ju ta till filmen som är den bra normen av hur ett liv ska va, oftast i alla fall... det är lite trubbel i mitten av filmen men sen brukar det bli en älskande familj igne men många vänner... jag vill också ha det så O.o varför är inte mitt liv som en romantisk kommedi? det hade varit bra, ha ett manus att gå eftesr liksom O.o alltid kunna fråga den om vad som är det smartaste valet nu för att få det bra sen, antingen imorrn eller som 60 år O.o det är ju as svårt att veta vad som är bäst att sattsa på inom yrke med det som kommer att ge bäst avkastning om 60 år O.o det kan ju ingen Oo

livet är en gåta, dömd att ej bli löst....