nu har jag verkligen inte skrivit på länge, och eftersom det känns som att jag börjar varje inlägg så, så ska ja inte masa mer med det...

i alla fall... jag och jonas hade ett jätte bråd iförrgår.. det handlade om tillit och hur vi ser på saker... allt grundar sig i att han vill att vi ska åka till frankrike och campa med några av hans vänner från england. kul tycker säkert några, ett äventyr säger andra.. men inte jag... jag hatar att campa, det är bland det värsta jag vet och det vet jonas om. ändå vill han ut på detta upptåg _ _  men det blir väll som varje gång, jag sätter mig på tvären och vill inte med följer ändå med för hans skull...

  morsan tycker att detta är en asdum ide, hon tycker att det vore bättre att spara pengarna istället och lägga dem på något så roligt som tandläkare och hyra _ _ finns det inget mellanläge mellan askorkat och urtrist? typ lägga lite på en hotellweekend? det är ju inte så fasligt dyrt (har ju coop hotellpremier ;P ) och är ändå ingen galenskap O.o

   morsan har ju alltid varit tråkigt, attt gå ut på fest är hemskt, krogen är tabu och att åka til lkompisar och komma hem vid 12 är fruktansvärt O.o "är det inte bättre att sitta hemma än att vara ute och frysa?" man bara jaaaaa veeeerkligen, att titta på bingolotto och höra hur ni gnäller på något är ju sååå mycket var en 18 och 20 åring vill göra _ _ wraf! ja förstår att brorsan vill ut, och ja kör mer än gäran runt på honom. jag fick ingen uteliv alls när jag var i den åldern så jag tänker då rakt inte förvägra honom något.

   jag är bara 20 men det känns ändå som att min enda chans till uteliv är borta. ingen i min närhet  förutom en här nere på västkusten vill gå ut, de har tröttnaat eftersom de gjorde det när de var runt 18. men här går det inte, eftersom man måste ha körkort innan man kan ta sig någonstanns. och då kan det ju lika gärna kvitta att gå på krogen om man ändå måste köra hem sen _ _

   jag kommer nog att bli den tråkigaste morsan man kan tänka sig, jag kommer nog att bli värre än morsan eftersom enligt henne så var hon ute mycket och anser att det inte var något kul alls (vilket jag inte alls tror på att hon tyckte i den åldern) medans jag har bara varit inne på en krog en enda gång i hela mitt liv (och det var as kul) så jag kommer nog att ha ännu fler fördommar om hur det är med krogarna när mina barn är i den åldern...  de kommer nog att anse att jag verkligen är den tråkigaste varelsen på jorden O.o

   det känns ju redan nu att man vill ha barn och så innan det är försent, att man liksom blir för gammal.. det känns som att vid 25 då ska man ha jobb, påväg till villa och minst ett barn O.o samtidigt så ser man 30-40 åringar som fortfarande inte har någon partner, inga barn och absolut inget hus.. man baa whoot? nu är ni ju ändå för gamla för att skaffa barn så det enda ni säkerär ju lite sällskap i vardagen liksom, ett litet sommarhus.. eller nått..  nu låter det säkert som att jaag tycker att alla över 30 är lika med nästan pensionerade, men är man över 30 så är kroppen inte lika smidig som när man är runt 20, och över 40 så får man stora problem (nu tänker jag graviditet) har för mig att forskare har kommit fram till att man är som bäst när man är 22 vad gällerhavandeskap, man ärsom mest fertil och kroppen är i sitt esse. men i dagens takt så är många förstföderskor runt 30-35 så det är inte många som har samma panik som jag har xD det är inte det att bli gammal och få ett gammalt utseende, (jag anser att rynkor är ett tecken på visdom, äldre brukar ju kunna en hel del mer än vad vi ynglingar kan, dock innan de äldre tappar allt vad minne heter) utan det är att jag ser nu att livet har inget mer att ge.. klart att jag skulle vilja resa och ha en massa historier att berätta för mina barn som min ungdom, man det hinner jag helt enkelt inte med.. att bara vara ute ett år och resa runt, hade varit as kul.. men jag måste plugga.. och så är det ju desa jävla pengarna som sätter stopp för allt... det är ju så normen är uppbyggd, liksom att man går i skola, träffar någon, skaffar jobb, hus och barn.. sen så sitter man där... det är ju det som allt går ut på liksom.... om ja nu skulle plugga klart, jobba något år och sen ut och resa ett år då skulle jag vara typ 25 innan ja kom tillbaka hit för att fixa familj och så.. då e ju fan jonas 29... han kommer ju att vara en gammal gubbe innan ja får några barn. bah.. sen så vill ju ingen anställa en småbarnsförälder så även om jag går klart och skaffar barn så måste jag först hitta ett jobb och få fast vilket bara det gör att jag kommer att vara runt 25-30 innan familj ens kan komma på tal, och detta utan utlandsresor... varför vill världen mig så illa? det är inte alls kul att vara en 20 åring student som försöker planera sitt liv.. dels blir det aldrig som man har tänkt sig, dels så funkar det inte... blääää vill inte.. varför måste det vara så här? varför är det bara jag som tänker i sånna här banor? whyyy?

ne nu e ja depprimerad, och den här datan gör mig ännu mer deppritmerad då det tar minst re hundra år för den att ändra på något, jag orjar inte med  att rätta alla jävla stavfel lägre.. det tar alldeles för  lång tid,... tankarna hinner förändras och då blir texten ännu mindre sammansatt än förut... blääääää dessutom gör det mig ännu mer stressad... konstigt va?