varför säger jonas alltid att den nya datan är min, men det är han som snvänder den mest och har lämnat "his stamp" på den så att säga... full med skit, långsam, aldrig laddad och kletig/smuttsig.... inget av det som jag hade gjort om det hade varit min dator. jag fick inte ens öppna den :O (lite av praktiska skäl, och att han är en bäbis som inte kan vänta)..

varje gång jag använder den känns det som att det är jag som lånas den av honom, inte tvärt om ... känns lite tragiskt faktiskt.. vi hade först funderat på att ta var sin, men det blev ju så klart för dyrt, men nu börjar jag nog ångra mig lite. Hade jag haft en egen hade den dels sett annorlunda ut och dels så hade den varit betydligt mindre använd. Och då kanske inte helt vär de pengarna.... det är svårt, en dator är ju så personlig, men vill ju ha det som lin och göra om den så att man trivs. Man måste ju kompromissa med så mcyekt annat, så man vill väll atnagligen inte göra det med datorn också antar jag.

MEn jag skulle nog allt bra vilja ha en egen snygg bärbar. JAg har en sedan tidigare, emn den köpte jonas också åt mig. och det kändes även den som något som var mer till honom själv än till mig. Den var dyr, tjock, ingen dvd, MEN den har toutch skäm! och det slog tydligen alla andra nackdelar. JAg har aldrig använt touchen på den någonsin, tycker bara att den är irriterande så den kommer igång när man ska ta bort något smutts från skärmen. och nu är den två år, och har en batteritid på dryga halvtimmen, en timme om man drar ner skärmstyrkan till minimum och enbart har igång word... yeyyy, finns det inga bra datorer på marknaden? fatar det inte, de säger att "ja en den ska hålla i 10 timmar" och visst, mans förstår ju att när de mätte den tiden så var det inget installerat på den och den stor i typ stand by läge. men ändå! det ska inte vara en sån jävla skillnad mellan 10h och 30min! >.< inte efter 2 år... och då gör jag ju inget på min dator heller, det är bara lite internet, office och musik samt lite bild redigerande. inget tungt, inte misxtrande och inget ovanligt... förstår det inte...

och för er som är nyfikna så är det den nya asusen som jag har införskaffat.... i sommras, nu är det andra gången jag använder den, och det känns SÅ fel, känns som att jag snor den från jonas, även om han sitter vid sin statoinära som numera liknar ett monster med tre skärmar och lite annat.... han har för sig att när han får jobb ska han bygga en ny dator för dryga 30.000 och jag bara, jaha?! och vad ska jag få för samma summa då? det kommer ju inte bli mycket över till mig precis :O

nu låter han väldigt egoistisk, men han kommer med lite överaskningspresenter ibland, så som blommor eller örhängen. och därför säger han ofta att denna dator är min, för att det ska bli lite mer jömnt mellan oss i vad vi har gett oss själva eller varandra genom åren. jag vet att det går inte att få det rättvist, och jag siktar inte på millimeter rättvisa heller. Utan bara att han ska komma in i mitt tänk, jag undvara mig yterst sällan något, jag lappar och lagar mina jeans tills det inte går längre bara på tanken att pengarna ska räcka till mat eller något som han behöver. Medan han utan större eftertanke kan gå in på NK och köpa en hugo boss skjorta för 1500 och säga "det var billigt!, det var på rea!" man bara jaha... och varifårn tror du att de där pengarna kommer ifrån? itne är det för att vi bara går ut och köper det vi har lust med inte, det krävs uppoffringar!

Men jag skuller på hans mamma, hon är likadan. Alltid pank, får alltid låna av oss eller be jonas sätlla upp sig på något abonemang m.m för att hon får inte, ingen kredit. Men när hon väl får inte lite pengar, då ska det handlas. varenda krona ska bort. de liksom bränner i fickan.

visst, jag är inte bra på det heller. Men jag försäker. det är surt att gå och sukta efter saker i ngåra vekcor sen när äntligen CSN kommer så kan man ändå inte få tag på det för åd har något annat kommit upp. Men så är det at leva, men mste lära aig att prioritera! det är svrt, det är jobbigt. men man kan ändå inte köpa allt man vill ha!

Nu till exempel, mamman går på sån där arbetsträning, där tjäanr man inte mycket. men ändå ville hon lägaa dryga 10.000 på sina två pojkar + mig. förstår inte hur hon tänker där riktigt... är det inte bättre att spara dem till elräkningar m.m och ge oss något mindre? jag är glad för en bok eller ett armband. jag vet att hon inte kan undvara så mycket, så jag begär inte så mycket heller. Annolunda är det med hans far.... han är rik som ett troll men släpper inget ifrån sig xD fattar inte hur de kunde gå ihop för dem under 8 år eller så... och det kanske är bra att jonas inte är helt lagd åt det andra hållet heller, att bara spara är ju inget kul det heller... det gäller bara att finns den där ballansen.... en jäkla balansen i allt.... mat, träning, ekonomi, plugg, arbetstimmar... ah! den är överallt!!

och nu innan jag börjar sväva iväg allt för mcyket så ska jag återställa ballansen med sängen, tror att den börjar gör aslut med mig snart. är liksom på ett lite on and off förhållande med den, tid för att återställa ballansen...

over and ZzZzzZzzzz